Blondi - visa mig vägen ut

Nu har hela helgen snart gått...  och jag har varit sjuk. Har därför inte orkat skriva något, men ni ska veta att jag faktisk ätit. Riktig mat! Jag försöker hela tiden att jobba med ångesten och sen orkar jag inte tänka så mycket när jag är sjuk heller.

Så mat har det blivit och mycket tv. Och ångest för hela helgen har jag!
Varför kan jag inte tänka klart när jag är lite sjuk?

Nu är jag iaf frisk , men trött och seg som fan fortfarande!

Idag blir det iaf en lugn dag, ska bara ner på stan och köpa gardiner.

Igår var jag glad hela dagen, fram tills kvällen då ångesten kom.

Jag, mamma och syster var och handlar igår. Innan vi skulle åka hem undrade min mamma om vi skulle äta något innan och såklart så ville min syster ha pizza... Just då kännde jag bara panik, men tänkte "varför förstöra den här dagen. Varför låta mat förstöra, det är inte faligt att äta."

När vi kom dit kollade jag igenom 'menyn', ingen sallad.. "Varför serverar dom ingen sallad!" Men jag tänkte återigen att mat ska fan inte få förstöra.. Eftersom jag varit så glad hela dagen. Så jag beställde en kycklingrulle.

Jag åt kycklingrulle(!) som är förbjudet och så farligt. Vittbröd och sås, lite grönsaker och kyckling... Jag åt säkert 1/5 av den tills jag började må illa och jag tänkte att jag måste få ut det. Men det skulle varit för riskabelt, eftersom vi satt så nära toaletterna..

Vi åkte nästan direkt när vi var klara och i bilden satt jag bara och tänkte på vad jag hade gjort, hur mycket jag ville spy och varför jag inte skulle spy... Jag kan lova att jag såg likblek ut, tror mamma misstänkte något eftersom hon kollade på mig genom backspegeln hela tiden...

Vi åkte in hem direkt heller, utan vi var kvar ner på stan i ca en timme till. Och när vi kom hem försökte jag spy, dumt jag vet, men paniken fanns kvar och ångesten var stark, fick inte upp något. Det är ifs bra att jag inte gjorde det. Men jag mådde såklart ännu sämre. Så jag har inte kunnat sova något i natt, ångesten har hållit mig vaken.

Just det jag skrev igår att jag skulle ringa, men det har jag inte haft tid till och inte vågat. Men jag ska! Har lagt in nummret på mobilen så jag kan ringa i princip närsomhelst...

Nästan det första jag tänkte när jag vaknade var "Jag är inte fet! ..Men jag är inte smal heller." Det är bra att jag inte känner mig fet idag!

Och ångesten från igår natt börjar gå över lite. Jo jag hade ångest hela dagen igår pga att jag spydde, mådde verkligen skit så jag åt ingenting.

Igår bestämde jag mig för att verkligen söka hjälp, jag ska ringa.. okej, jag vet inte vad eller hur jag ska säga... Men det känns som om det är den enda vägen ut från det här, eftersom det tydligen bara blir värre!

Har sovit så sjukt dåligt i natt också, vaknade 5 ggr. Usch.

Men nu ska jag sluta tänka på ätstörningen och sömn för jag måste skynda mig med att göra mig iordning, har massa att göra idag!

Jag fattar inte vad som hände, tänkte inte och något är vääldigt fel... Jag förstör mig själv, allt bara faller itu. Inget är som det ska, allt är skit!

Tänkte att jag skulle äta, iaf bara något mer, inte alls mycket.
Så jag åt.. Men jag slutade inte, jag bara åt, åt och åt...

Ångesten kom, illamåendet kom, paniken kom.
Pang!
Så var jag på toaletten och hade fingrarna i halsen.

Började precis få upp lite när mamma knackade på dörren... och fan vad dum jag kännde mig, men hon skulle bara på toa. Ärligt tror jag att hon vaknade av vattnet jag spolade (hon är skit lättväckt)... Hon sa inget utan bara satte sig på toaletten skit trött. Jag gick ut och började gråta.

Varför gjorde jag det där för? Varför åt jag för mycket?

Jag fick ännu mer panik när mamma hade gått och lagt sig igen, ville inte ha kvar maten i magen.. Ångest ångest ångest! Men jag vågade inte äns försöka spy igen. Tänk om hon skulle komma ner och ta mig på plats..?

Ännu mer ångest för att jag inte vågar.
Jag kommer på mig själv hela tiden med att tänka så sjuka tankar! 

Jag har aldrig förut spytt upp mat, aldrig på det här sättet, ALDRIG! Så varför nu?? Jag skulle ju bli frisk från anorexin... ist faller jag mot bulimi.

Jag ska ju bli frisk Fan vad patetisk jag är som sitter här och gråter, pga något jag själv orsakat. Så hemsk jag är!

Shit jag orkar inte mer nu, det här har gått för långt. 

Dagen har varit helt kass, har ångest så det känns som om jag ska dö... Har ätit riktig mat idag också, typ lite paj och torkad frukt.. Som ifs är bra, men det känns förjävligt! Jag känner mig så fet och äcklig.

Hatar det här, hatar att äta, hatar ångesten, hatar den här kännslan!

Jag kan verkligen inte hantera det...

Jag känner att jag bara vill ge upp, aldrig har jag lyckats med något.
Misslyckas med allt jag gör, vad jag än gör så går det bara åt helvetet!

När jag var liten va jag typ beroende av glass. Och jag var tjockare än min bästa kompis... Jag kommer ihåg en dag när jag var med henne, vi va hemma hoss henne efter skolan och åt mellis. Då kom vi fram till att jag behövde gå ner i vikt och hon upp.. Så jag åt inte upp min mat och hon tog 2 portioner, hon åt medans jag "tränade" haha, vet inte vad jag ska kalla det. Vi gick i första eller andra klass. Hur gamal är man då,7-8 år?
Det jag kommer ihåg är hur tjock jag kännde mig och hur misslyckad jag var tillskillnad från henne..

Tror att de var första gången jag tänkte på min kropp på ett sådant sätt, att man måste träna, hålla sig iform och inte äta så mycket.

När jag var 14 år började allting på allvar typ, jag kännde mig fet och jag såg att jag var fet.  Antaligen för att mina kompisar alltid har varit smala.
Men det var när jag va 14 som jag började banta för första gången...

Hah se som det slutade..!
Att en oskyldig bantning kan leda till en ätstörning?
Unbelievable!