Blondi - visa mig vägen ut

Lägg till en kommentar!

Ditt namn:

Din kommentar:

Din e-postadress:(valfritt)

Din blogg:(valfritt)

Upprepa koden ovanför:

Observera att stötande, rasistiska eller liknande kommentarer inte är tillåtna på den här sidan.
Om någon lämnar in ett klagomål på det du skrivit använder vi din internetadress (38.107.179.242) som identifiering.     

6 kommentarer

• Blondi

  mån 12 nov 2007 16:52

  Liina: Tack för din kommentar! :D
  Det är smart att tänka så, hm.. Skulle jag nog behöva.
  Ifs jag har ju hela livet framför mig, men den här ätstörningen hindrar och det skulle finnas så mycket annat (som är roligt) att tänka på och att ha tid till...
  Tack jag kämpar! <3

  ---

• Blondi

  mån 12 nov 2007 16:46

  Stina: Jo faktisk jag känner igen mig lite i det, det är ju skit jobbigt!
  För mig blir det så att om någon äter framför mig och sedan frågar om inte jag ska ha, fräser jag tillbaka.. oftast ett starkt "nej!" Jag blir lixom arg på mig själv för att jag inte får och sedan förvirrad, "varför blir jag arg på han/hon." Och vilken människa som helst undviker ju helst sådan som är för besvärligt. :/
  
  Så det är nog som du skriver (eller har skrivit hela tiden) att jag är djupt nere i det...
  <3

  ---

• Liina

  mån 12 nov 2007 01:46

  Hejsan
  Nu har jag varit här och läst lite och jag måste säga att jag känner igen mig i det du skriver.. Och det är samma med mig , jag hittar aldrig någon som jag tivs med att umgås ... livet kan vara åt helvet många gången .. MEN snälla försök tänka på sånt som gör dig lite mer glad , om du inget har så kan du tänka på sånt du SKULLE vilja bli glad för brukar hjälpa mig ibladn när jag är helt lost
  
  Kämpa på ... Kommer följa din blogg
  
  Puss & Kramar

  ---

• Stina

  mån 12 nov 2007 00:14

  ja, självklart frågar hon ut dig pga av oro.. hon bryr sig om dig. Jag kan prata för mig själv: när folk käkade saker som jag kännde att jag "inte fick äta" framför mig så blev jag arg av någon anledning. Det var frustrerande och jobbigt... och folk hade svårt att förstå så dom blev också arga och frågade och det känndes som dom tyckte man var knäpp... det var så mkt enklare att bara vara ensam med sin sjukdom och slippa allt jobbigt som det sociala kunde föra med sig.. du kanske känner igen dig?

  ---

• Blondi

  sön 11 nov 2007 15:40

  Nja jo, visst jag tycker inte om när andra äter framför mig. Då blir jag stel och jag vet inte, känner mig typ underlägsen för att jag inte kan äta som dom. :/
  
  Ja jag förstår hur du menar och jag stänger nog in mig själv för att slippa alla frågor...
  Jag har en kompis (en av mina närmaste) som nästan alltid frågar ut mig, eller de känns som det, om vad jag ätit osv. Men jag antar att det bara är oro... :S

  ---

• Stina

  fre 09 nov 2007 22:49

  anledning till att du drar dig undan är antagligen för att du mår så dåligt... du kanske itne orkar med om dina kompisar sätter sig och äter på godis och du känner ångesten, så kommer dom kanske fråga vaför vill du inte äta? så måste du komma med någon bortförklaring... det är ju så mycker enkalre att bara vara för sig själv, stänga in sig med sin sjukdom. förstår du vad jag menar? Men detta är oxå ett allvarligt tecken på att du MÅSTE prata med någon...

  ---