Dagen har varit helt kass, har ångest så det
känns som om jag ska dö... 
Har ätit riktig mat idag
också, typ lite paj och torkad frukt.. Som
ifs är bra, men det känns förjävligt! Jag
känner mig så fet och äcklig.
Hatar det här, hatar att äta, hatar ångesten, hatar den här kännslan!
Jag kan verkligen inte hantera det...
Jag känner att jag bara vill ge upp, aldrig har jag
lyckats med något.
Misslyckas med allt jag gör, vad jag än gör
så går det bara åt helvetet!
När jag var liten va jag typ beroende av glass. Och jag var
tjockare än min bästa kompis... Jag kommer
ihåg en dag när jag var med henne, vi va hemma
hoss henne efter skolan och åt mellis. Då kom vi fram
till att jag behövde gå ner i vikt och hon upp..
Så jag åt inte upp min mat och hon tog 2 portioner, hon
åt medans jag "tränade" haha, vet inte vad jag
ska kalla det. Vi gick i första eller andra klass. Hur gamal
är man då,7-8 år?
Det jag kommer ihåg är hur tjock jag kännde mig
och hur misslyckad jag var tillskillnad från henne..
Tror att de var första gången jag tänkte på min kropp på ett sådant sätt, att man måste träna, hålla sig iform och inte äta så mycket.
När jag var 14 år började
allting på allvar typ, jag kännde mig fet och jag
såg att jag var fet. Antaligen för att mina
kompisar alltid har varit smala.
Men det var när jag va 14 som jag började banta för
första gången...
Hah se som det slutade..! 
Att en oskyldig bantning kan leda till en
ätstörning?
Unbelievable!
Kommentarer